är att jag inte vet hur det blir med vidare jobb och ekonomisk överlevnad. Även om man inte är ensam i den sitsen, och faktiskt har det bra mycket bättre jämfört med hur det varit tidigare, så är det ändå en smula förlamande.
Hoppet lever i vilket fall, vilket ju enligt många skall vara en god sak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar